Det kommer en tid i livet när du äntligen förstår. När du mitt i all rädsla och galenskap stannar upp och hör en röst inom dig som skriker att Nu är det nog!

Det får vara nog med skrik, gråt, bråk, skylla på, hålla kvar vid gammalt skit som inte längre tjänar dig. Och plötsligt blir allt tyst och precis som ett litet barn som slagit sig, och precis blivit upplyft i sin mammas knä, blinkar du bort några tårar och börjar se världen genom nya ögon.

Du inser att det är dags att sluta hoppas och vänta på att något ska hända, vänta på lycka, vänta på att saker och ting bara magiskt ska dyka upp ur tomma intet.

Du inser att den verklighet du stoppat in dig själv i inte alltid innebär lyckliga sagoslut och att om det ska bli ett lyckligt slut så måste det börja inuti dig själv.

Du kommer till insikt med att det är helt okej att inte vara perfekt i andras ögon och att det är helt okej att andra inte vill förstå dig, att alla har rätt till sin egen åsikt.

Du börjar lära dig konsten att älska dig själv och på köpet kommer en helt ny självkänsla och självförtroende som inte bygger på andras uppfattning om dig, utan på din uppfattning om dig själv.

Du slutar anklaga andra för saker dom säger till dig, gör mot dig eller inte gör för dig.

Du börjar förstå att folk inte alltid säger vad dom menar eller menar det dom säger och att allting faktiskt inte handlar om dig.

Du lär dig att stå på egna ben och ta hand om dig själv, i den processen hittar du en känsla av trygghet som föds ur denna tillit.

Du slutar döma, slutar peka finger och börjar acceptera människor som de är och har överseende med deras brister. I den processen finner du en känsla av frid som föds ur förlåtelse.

Du lär dig se världen med andra ögon och får större perspektiv, du börjar ifrågasätta dina tidigare mönster och vad du verkligen står för.

Du börjar se stor skillnad på ”vill ha” och ”behöver ha” och börjar se indoktrinerade mönster som inte längre är av betydelse.

Du börjar känna meningsfullhet och värde i att skapa och att ge någonting tillbaka, du slutar gå igenom livet som en konsument vars självkänsla bygger på vad man äger eller går i för kläder.

Du förstår att ärlighet och integritet inte är gamla dåtida värden utan den viktigaste grunden att bygga sitt liv på.

Du börjar inse hur lite du egentligen vet och att det inte är ditt jobb att rädda världen eller förändra någon som inte vill förändras.

Du lär dig vad riktigt kärlek är och börjar se på dina relationer som dom faktiskt är och inte hur du önskar att dom var.

Du lär dig att avskiljdhet inte är detsamma som ensamhet.

Du slutar att försöka kontrollera personer och situationer.

Du lär dig skillnaden på skuld och att ta ansvar och hur viktigt det är att sätta gränser och lära sig att säga nej.

Du förstår att din kropp verkligen är ditt tempel och börjar ta hand om den med mer respekt.

Du börjar inse att trötthet är en bidragande orsak till tvivel, rädsla och osäkerhet och börjar förstå värdet i vila och god sömn.

Du börjar förstå att allt som oftast får vi faktiskt det vi förtjänar och att den energi vi sänder ut i världen får vi tillbaka.